Det är bara att inse fakta - idag Lucia och det är nu vi vuxna stressar som mest. Julklappsinköp, matshopping och för att vara riktigt perfekt ska det kokas skinka, rullas köttbullar, eget julgodis.....
Ja, du känner redan hur du börjar känna av den Stressen
Ibland är det riktigt irriterade att vara vänsterhänt.
Världen är ju skapad för högerhänta.
Prova att använda sås-sleven, konservburksöppnaren eller virkning så förstår ni. Och då ska vi inte tala om trummor
- kan ni flytta hela trumsetet spegelvänt tack!
Eller skriva med vänstern och lägga handen i allt bläck, suck.
Men jag är tvåfotad och det är en fördel. Så numera när jag ska lära mig något nytt försöker jag lära mig det högerhänt. Men det tar ett tag och ställa om koordinationen.
Sällan har jag skrattat så mycket, snackat med människor som jag aldrig träffat förr och mått gött.
"Kom ut ur kylan och in i värmen" eller Greboanda
- är de två uttryck som sammanfattar kvällen.
Så här dagen efter så funderar jag på om man kan
lyssna sig mätt på musik
(den tanken slår vi snabbt bort).
Svensk Punk har helt klart lyckats skingra minusgraderna den här kvällen. Om det förekom något strul för banden så var det inget som publiken märkte av.
När staden snöat över, och gården blivit vit
Då vet du att jag drömmer, jag drömmer dig hit
När allt snöat över, och gården blivit kall
Då vet du att jag drömmer
För det är snö, det är som moln överallt
Då vet du att jag finns, att jag finns kvar hos dig
Trots att jag alltid springer, är jag där du hör mig
Om du inte hör mig, om du inte gör
Så ska jag sjunga för dig, precis så du hör
Jag, jag älskar dig
Så högt så du hör
Om det är så
Hur länge, tror du att längtan kan växa, växa?
Om vi förgör
Hur länge, hur länge?
Sommaren har gömt, sommaren har gömt
Men jag har inte glömt
Hur det är att älska
Och jag älskar dig ,jag älskar dig
Så högt så du hör
Och hungern den sitter i rösten inte i magen, i rösten
Därför är vi tysta, om saken
Och det är så
Och det är så
Jag älskar
Så högt så du hör
Och, och det är så Högt, högt, högt, högt...
Athenas lilla humla surrade olyckligt runt. Människorna som ringlade fram likt en orm i sin kö, störde hennes vanliga lilla humlerytm. Men hon borde vara van vid det här laget, det hade pågått i många år nu.
Akropolis, Athens klippa mot omvärlden hade stått där så länge den lilla humlan kände till. Och ändå var hon en ovanlig humla då generationers minnen samlades i henne.
Speciellt mindes hon ihåg Pingsthelgen 2008, när en kvinna från Norden besökte Akropolis. Helios, Ljusets halvgud som ledstjärna välkomnade henne: - Även på Akropolis finns Humlor.