Vaknade med ett leende på läpparna...i min dröm hade mamma samlat massor av virkmönster till mig. Flera högar med tidningar där det var det ena efter det andra virkmönstret.....poff
Du tror du känner mig genom att läsa min blogg där du sitter och läser med din grogg.
Virkning och musik ja, jag är ju inte speciellt unik Någon gång då och då ett ilsket inlägg om personer som upprör, kanske ett drägg
Söp sig full i somras En dröm som föll i kras - för dig? Nej, inget förvånar Där du sitter och sensationstrånar En lök har många skal med risk för att vara banal Kör upp den i din....
Ska man ta Stiftelsen på allvar? Mjuk musik men med texter som får mig att tänka på punk. Kanske är detta vad Sverige har saknat? Helt klart är att jag som lyssnar på texten fick mig en spark i fördomshinnan.
Ikväll kanske jag har mer tur
Det är du och ingen annan
Jag spelar ut min roll nu
Det är vi och inga andra
Låt oss mista all kontroll,
folk har ändå ingen koll
Vi skyndar hem till mig
Måste hela jävla natten gå
innan jag får doppa veken i din eld?
Måste hela jävla natten gå
innan jag får komma till nu får du gå hem?
Känner blodet rusar men nej, nej
Du vill ju bara prata
Men att jag aldrig lär mig
Du somnar och jag får tälta
Varför är du så svår, är du rädd att jag är stor?
Den är ju liten men naggande god
Efter sommarens alla utomhusaktiviteter är jag åter i virkform. Jag har utmanat mig själv och virkat alla möjliga dukar i tunnt virkgarn men det mönstret som jag fastnat för är vackert i sin enkelhet.
Mönstret som jag fastnat för. Här oblockad i bomullsgarn.
